Av Roger Klang, Lund

Jag känner stor tveksamhet inför att gnugga axlarna med dem stora inom fältet krigsvetenskap. Kvaliteten på mina inlägg i debatten varierar som på en hertzkurva – från genialt till absolut skräp. Jag tror att det var Johan Wiktorin, som var en av de första att förespråka långräckviddigt luftvärn på Gotland. Jag dristar mig till att ifrågasätta behovet av detta! Antingen så håller FML med mig, eller så är valet av IRIS-T ett andrahandsval i brist på fonder.

Vi bör ändå ha ett luftvärn med lång räckvidd för att döma ut metoden med kryssningsmissiler och glidbomber från B-52 bombplanen, genom att vi blir förmögna att slå direkt mot plattformen, som då blir tvungen att penetrera vårt luftförsvar i väster för att nå sina mål med glidbomber. Men luftvärn hjälper inte mot krigsskepp som avfyrar Tomahawk-missiler från ett avstånd av 2 500 km från målet, även om det hjälper mot Tomahawk-missilerna som sådana.

Jag utger mig inte för att vara någon expert inom fältet, men jag förstår inte riktigt varför vi ska ha ett långräckviddigt luftvärn på Gotland? Den ballistiska missilen Iskander-M och kryssningsmissilen Iskander-K kan bägge avfyras från samma typ av mobila plattform i Kaliningrad och nå sina mål på Gotland. Det betyder att ryssarna inte behöver penetrera vårt luftförsvar med någon plattform. Vi kan inte slå mot någon plattform om den inte behövs och följaktligen så blir luftvärn med lång räckvidd oekonomiskt.

Långräckviddigt luftvärn kräver dessutom adderade plattformar, typ satelliter eller flygspaningsradar, eftersom jorden är krökt. Förutsatt att ett luftvärn med kortare räckvidd täcker det svenska territorialvattnet så har vi ingen nytta av landbaserade luftvärnsrobotar med lång räckvidd i det initiala skedet i händelse av ett extremt och invasionspåkallande tillstånd för Gotland. Endast vid en andra fientlig attackvåg har vi nytta av långräckviddigt luftvärn, åtminstone om vi förmodar att vi i första attackvågen möter flyg vilket inte verkar helt orimligt i en eskalerande situation. Jag är medveten om att scenariot är ett extremt sådant, men kanske tänker Putin på ett liknande sätt som jag fast provocerande och offensivt, som höga makthavare i Ryssland ofta har gjort genom historien.

Vad vi behöver är medelräckviddigt luftvärn av typen IRIS-T SLM mot bl.a. Iskander-K, samt Patriotmissiler som ska ersätta våra RBS 97 mot Iskander-M. Vad ska vi ha långräckviddigt luftvärn till på Gotland, vad ska vi möta, var ska vi möta det och när ska vi möta det? Kan någon förklara det för mig. Långräckviddigt luftvärn gör sig bättre på västkusten för att möta B-52:or. På västkusten behöver vi adderat, på ett helt annat sätt än vad vi behöver vid Östersjöhavet, kryssningsmissiler mot sjömål. Men det är bara för att vi har andra medel att ta till vid östkusten. Lågsniffande över vattenytan kryssningsmissiler måste vi ha för att slå mot hangarfartyg och deras eskortfartyg i Kattegatt. Kryssningsmissiler är mindre lämpliga mot Iskandersystemet då detta är mobilt.

Jag vet vad många säger nu; ”USA är våra vänner!”. Det har egentligen ingenting med saken att göra, vi talar om vår säkerhet som nation och ingenting annat! Ju mer vi lutar åt Nato, desto mera benägen blir ryssen att misstro oss och ju mer lutar vi åt Nato, utan att gå med. Det är ett förmodande att ett Natomedlemskap för vår del ligger utanför vår kontroll, och att om Nato eller USA ville ha oss som medlemmar så skulle de redan ha frågat oss. Ju mer kapabla vi blir att försvara vårt eget territorium från angrepp både från öst och från väst, desto tryggare kan vi känna oss för angrepp från öst. Kan vi känna oss trygga från angrepp från öst, så kan vi känna oss trygga från angrepp från väst eftersom ett angrepp från väst förutsätter att angrepp från öst. De ekonomiska implikationerna av att vi bestämmer oss för att även försvara vår västkust lämnar jag åt statsmännen att ta hand om. Det är möjligt att möjligheterna att företa oss idag att i en framtid försvara västkusten, med amerikanarnas egna komponenter eller ibland vapensystem, faller på sin egen orimlighet. Då må det så vara, och vi skulle kanske folkomrösta om Natomedlemskap.

(Red anm – Johan Wiktorin svarar i morgon kväll)