Uppdragstaktik och tidsfaktorn

Sammanfattning av Niklas Zetterlings artikel i KKrVAHT nr 2 2000.

Uppdragstaktik sägs vara grunden för flera organisationers ledning. Emellertid förefaller det inte råda någon konsensus om vad detta begrepp innebär, dessutom används begreppet på många olika sätt.

En möjlig definition är - enligt Niklas Zetterling, forskare vid Försvarshögskolan - att uppdragstaktik avser att chefen ger en uppgift, det vill säga anger vad som skall åstadkommas. Den underställde kan inom denna ram välja sätt att lösa uppgiften. I syfte att avgöra om uppdragstaktik är en långsam ledningsprocess analyserar Zetterling uppdragstaktikens olika beståndsdelar: Detaljbeslut, planering, varseblivning, avsikter, lägesbedömningar, övergripande beslut, ordergivning och uppföljning.

Det empiriska underlaget tyder - enligt Zetterling - på att uppdragstaktik är den lämpligaste ledningsmetoden vid snabba, komplexa och svårförutsägbara händelseförlopp. I valet mellan uppdragstaktik och kommandostyrning vid snabba förlopp måste därför bevisbördan sägas ligga hos dem som förespråkar kommandostyrning.

Zetterling gör i sin artikel inte anspråk på att svara på alla frågor kring ämnet. Snarare är avsikten att väcka nödvändiga forskningsfrågor. Viktigt är också att tidsfaktorn behandlas på ett lämpligt sätt. I artikeln visas att tidsförhållanden kan vara snäva på många olika sätt. Zetterling bedömer att uppdragstaktik är en bättre lösning i de allra flesta av de fall som han beskriver i artikeln.