Lagrat vin i nya läglar

Sammanfattning av Claës Skoglunds artikel i KKrVAHT nr 4 2000.

Debatten om arméns faktiska kapacitet under det kalla kriget som inleddes i KKrVAHT nr 3 2000 av Olof Santesson fortsättes här av generalmajor Claës Skoglund:

1950-talets utnyttjande av jordbrukets traktorer i förening med cykeltolkning (se bild) femdubblade marschhastighet och marschsträcka per dygn. Baklåsningsprincipen gav ett gott pansarvärn. Taktiska och stridstekniska metoder mot överlägset flyg och pansar uppgjordes och övades. 1960-talet blev arméns guldålder med en mängd ny materiel och mycket goda utbildnings- och övningsmöjligheter. Vid dess slut var brigaderna stridsdugliga när viljan fanns och resurserna rätt utnyttjades.

Det inledande 1970-talets politiska felbedömning av det faktiska världsläget och förhoppningen om en "nådatid" sänkte arméns beredskap i alla avseenden. Kontrasten blev desto större med det kalla krigets högspänning, inledd i slutet av samma decennium. Plötsligt reste försvarspolitikerna krav på omedelbar stridsduglighet efter snabb mobilisering och att anfallsbrigaderna skulle slå även en angripares modernaste enheter.

Akademiens avdelning I (lantkrigsvetenskap) hade sedan länge kritiserat arméns bristfälliga beredskap. I en serie uppsatser i KKRVAT 1981-1987 föreslog den successivt reformer: prioritering av anfallsbrigader, kaderorganisation av dessa, ny anfallstaktik av "sörlandsfördelningar" med ständig indelning i pansar- och pansarjägarbrigader, i besparingssyfte en nedläggning av ett antal krigsförband och en fortsatt reformering av grundorganisationen, dock utan att rubba sammanhanget mellan de 20 anfallsbrigaderna/brigadregementena. Åtskilligt av förslagen togs upp av både de militära myndigheterna och statsmakterna, annat inte. Den stora svagheten vid mitten av 1980-talet var befälets bristande kompetens i truppföring, en konsekvens av dels bristande kompetensutveckling ute på förbanden, dels inställda krigsförbandsövningar under 1970-talet.

Flygplanet JAS Gripens dominerande kostnader fördröjde omsättningsbeslutet för arméns stridsfordon till 1992 - för sent! - och orsakade den slutliga katastrofen för armén i försvarsbeslutet 2000.

Nu gäller "Nya krav - Nytt försvar" (jämför ÖB:s tal vid CFF:s rikskonferens i Sälen 2000). Åtskilligt av de idéer som nu lanseras hade kläckts av försvarsstaben och armén redan under det kalla kriget. Men IT var då ännu i sin linda. Erfarenheterna och lärdomarna från denna tid är alltjämt giltiga. IT-revolutionen, rätt utnyttjad av småstaten, kan ge större effektivitet åt ett gott arv - lagrat vin i nya läglar.